Drop everything now

… meet me in the pouring rain

Fluffat ner mig i soffan i min Klunatic-tröja. Klunatic är för övrigt ett TJ Klune-fan. Candy canes & pinecones & epic & awesome. Klunatic och Pentaholic. Nörd is the word, antar jag.

Som om det nånsin var någon tvekan om den saken.

Igår var jag hos osteopaten som jag gick hos i vintras när min rygg rasade samman. Hon kände igen mig, och konstaterade att ryggen har mått bättre, men den ska nog hålla sig i schack. Svullen ländrygg, hårt tryck på kotorna, överbelastade ryggmuskler… sedan gick hon över till benen. Gudars skymning, trodde knappt att kroppen skulle hålla mig upprätt efteråt.

Hon sa åt mig att inte bära eller lyfta något mer än lätta saker den närmsta veckan. Det funkade prima fram till sisådär 10:25 idag när en av mina ungar ropade: ”trust fall!” Och slängde sig baklänges så jag blev tvungen att fånga honom.

Sista lektionen kom S fram och frågade om hon fick göra en sak med hela klassen. Jag lovade henne de sista fem minuterna. Sedan frågade jag vad det var hon ville göra. Doh. ”Vi ska rösta om vem som blir Batman. Du eller R.”

Omröstning blev det. Och jag vann. Så nu är jag odiskutabelt Batman. Heja mig!

But the ones who look expensive

… could be broke on the inside

Eftersom vi diskuterar Batman på daglig basis i mitt klassrum tänkte jag dela med mig av dagens stjärnsmäll.

I omklädningsrummet efter idrotten konstaterade S till slut: ”meeen JONNA! Okej, du kan vara Batmans fru.”

Yeah right.

”Nej, jag är BATMAN.” Batmans fru, jeez. Hon rynkade pannan, sedan sprack hon upp i världens bredaste leende (gud, vad hjärtat smälter när de gör så mot en) och sa: ”du kan vara Batmans bajs.”

Tack.

Y hörde det, började flaxa med armarna och ylade: ”du kan inte säga så! Hon är din fröken! Du ska visa respekt, hon är GAMMAL!”

Jag ger inte så mycket för den sortens räddningspatrull. Tur att man är så respektingivande på egen hand.

Jag håller på att läsa Brandon Witts ”The imperfection of swans” just nu. En såndär mysig liten dussinhistoria som jag troligtvis aldrig kommer läsa om. Ska aldrig säga aldrig, men tja… antagligen aldrig. Dessutom beställde jag tre böcker häromdagen! Ni ser det inte, men heart-eyes-emoji. ”Brev från JRR Tolkien” (Tolkien), ”The fork, the witch, and the worm” (Christopher Paolini) och ”Crazy rich i Asien” (Kevin Kwan). Nu har jag ett planerat höstinköp kvar och sedan ett vårköp i tankarna. Så många böcker att läsa…

Right now I’m in a state of mind/ I wanna be in like all the time/ ain’t got no tears left to cry/ so I’m picking it up/ picking it up/ I’m lovin’/ I’m livin’/ I’m picking it up

If we only die once

… I wanna die with you

Igår kväll kom Anja och Marcus hit på finvisit. Vi lagade mat (läs: Anja och Marcus lagade och jag var ivägen), sedan slog vi oss ner i soffan eftersom det var dags för femte Harry Potter-filmen. Efter två minuter fick jag pausa och återberätta fyran för Anja. Hon trodde att Cedric dog genom drunkning. När det var gjort hann vi titta vidare sisådär fem minuter innan hon frågade: ”var är han med de kluvna hårtopparna?”

På fullt allvar.

”Han med de kluvna hårtopparna.”

Efter fyra HP-filmer, femtioelva karaktärer. Och hon tror att vi ska koppla vem Han med de kluvna hårtopparna är.

”Jamen, med det sönderfärgade svarta håret?”

Snape it is.

Jag får inte tillräckligt betalt för det här.

Stay a minute/ just take your time/ the clock is ticking/ so stay/ all you have to do is stay

All I had to do was sing

… who knew it’d cost me everything

Ny pyjamas. NY PYJAMAS. Alla andra kläder är härmed relegerade.

I eftermiddags hade vi arbetslagskonferens. Vi fick frågan om vi hade några särskilda önskemål kring böcker som kan köpas in till skolbiblioteket. Jag kom på en bokserie (för BARN) och lutade mig fram, men precis när jag öppnade munnen väste R från andra sidan bordet: ”Inte för privat bruk, Jonna!”

I would never. Men jag funderar på att skola om mig till bibliotekarie. Det vore ju att uppfylla en barndomsdröm. Alla andra skulle bli poliser och skådespelare och massa coola saker. Jag höll benhårt fast vid att jag skulle bli bibliotekarie.

Men å andra sidan vill jag aldrig att böcker ska bli ett jobb.

Jag har kommit på en ny tatuering jag vill göra. Så just nu är jag uppe i minst fem olika idéer. Aaah, the possibilities…

Låt mig bara vinna på lotto. Stort.

Sommarnatt är alltför kort/ ring de bästa du känner/ var med dom som betyder nåt

I thought only I

… would get that smile

Hjärnan jobbar på högvarv för stunden. Massor att skriva, men inget att skriva som jag faktiskt vill att andra ska kunna ta del av.

Vilket betyder att det här inlägget var helt meningslöst.

Baah.

Men Stora små lögner var en rätt trevlig lämna-verkligheten-sysselsättning. Författare: Liane Moriarty. Tjänarinnans berättelse (japp, Handmaid’s tale) av Margaret Atwood var dryg i kvadrat. Berättelsen – okej, men hennes sätt att skriva… den kunde bestått av hälften så många sidor och man hade ändå fått hela historian till sig.

Jag förstår inte människor som skriver bokrecensioner om varenda bok de läser. En bok blir ju aldrig bra eller dålig beroende på vad folk tycker om den. Stephen King är fenomenal, men han lovordade ”Magikerna”. Och den var downright värdelös. Nope. Ge mig bara handlingen, jag behöver inte din åsikt.

Well well well. Även ett meningslöst inlägg kan man fylla ut med lite bokprat!

Såg att lyste/ hörde musik/ just där och då tog jag det som en invit/ men din blick var mörk och märklig där du stod/ på den trasiga mattan/ bredvid okända skor

The way we’re moving by the end of the song

… they’re gonna have to pull the fire, f-fire alarm

Aaarrrgh, kan man utföra ryggtransplantation? Bara en liten? Suckars suck för kroppsdelar.

Som ni märker sitter jag här och är tämligen obekymrad om blåsten (läs: monstervinden) utanför. HERREGUD, vad det blåser! Jag har väntat hela dagen på att se pinnar, kottar, ekorrar och små tanter komma flygande. Jag gillar blåst. Inte den sort som skulle kunna förvandla mitt hus till späntved, men annars är det mysigt.

Jag gick en runda tidigare idag och trodde nästan att jag skulle bli tvungen att krypa när jag gick mellan två fält. Bäst att äta lite onyttigheter, så man inte riskerar att blåsas iväg. Jag skulle antagligen inte klara mig särskilt bra om jag hamnade i Oz. Skulle antagligen förlora mot det fega lejonet.

Jag hade tänkt kolla vidare på Thirteen reasons why ikväll, men jag har lite mer än tvåhundra sidor kvar i Arvtagaren och det är SPÄNNANDE. Jag vet ju hur den slutar på det stora hela, men detaljerna är irriterande nog borta…

Imorgon är det jobbdags. Just nu är jag noll procent taggad. Men sen ringer alarmet, så går man upp, startar veckan och plötsligt är det fredag.

Och jag har smink om du vill låna nåt
har en spliff kvar här nånstans
det är två och tjugo upp till himlen nu
vi ska ingenstans inatt

If you need a friend

… don’t look to a stranger

Okej, så vi kan slå fast att bloggandet i alla fall höll i sig två dagar! Woop woop.

Jag sitter och kollar på Thirteen reasons why. Säsong ett. Jag började om när de släppte säsong tre, eftersom jag har ett orimligt behov av att ha alla detaljer i färskt minne när jag ska gå vidare med något nytt. Jag är på sista avsnittet nu, vilket betyder att jag snart drar igång säsong två, vilket betyder att jag snart blir traumatiserad av sista avsnittet av säsong två. Det har ekat ända sedan jag såg det första gången. Jag fattar inte hur det kan ha gått såhär lång tid sedan boken släpptes och första säsongen kom ut och
1: boken har inte översatts till svenska.
2: Serien är inte obligatoriskt material på varenda högstadieskola.

Nevermind. Men bägge sakerna borde hända. Pronto.

Jag läser fjärde och sista delen i Eragon-serien. Super att börja läsa den strax efter att man börjat jobba. Well, sakta men säkert. Jag har ingen aning om vad det blir näst, men jag har utarbetat ett system i mina bokhyllor. Först testade jag att ha alla olästa böcker på ett sidobord, men det fungerade inte med att plantera in dom en och en i bokhyllorna efteråt. Så nu har jag alla böcker som ska läsas (eller läsas om) utdragna i bokhyllorna. Vilket gör att de ser ut som bokigelkottar. Eller nåt. Svar nej, att utarbeta sådana här system är INTE att slösa med sin tid.

Det är kanske inte världens mest välanvända tid heller, men each to their own.

Uppdatering på Pentatonix-konspirationer: jag är ganska säker på att det blir ett nytt julalbum.

Det börjar officiellt bli höst och jag älskar det. Regnet, den kyliga luften, löven som ändrar färg, tända ljus… Särskilt regnet. Tror bestämt att jag har konstaterat att regn är mitt absoluta favoritväder. Snö är vansinnigt svårslaget, men det är ju en smula mer sällsynt.

Dessutom slipper man skotta bort regn.

Man kanske skulle bott i Växjö. Eller Borås. Har för mig att det är Sveriges regnigaste städer.

MEN! På tal om snö! Det är bara tre månader och åtta dagar tills det blir fjällsemester!

Och, på tal om basket, kan vi skänka Blekinges SD-politiker till något annat land?

You just need to take several seats
and then try to restore the peace
and control your urges to scream about all the people you hate

And you can speak your mind

… but not on my time

Coming to you, live from Kuggetown!
Det var inte igår. Heck, det var inte ens i förrgår. Men det här med att blogga har pockat på stundtals på sistone. Jag är inte riktigt säker på VARFÖR:et i det hela, eftersom mitt liv inte har förändrats nämnvärt sedan sist. Mitt bloggande kanske blir som mitt Sims-spelande. Det går månader utan att jag skänker det en tanke, sedan hamnar jag i en period och spelar frenetiskt i tre dagar. Sims har inte riktigt förmågan att hålla en kvar längre än så.

Så var ribban lagd. 100 ord in och jag pratar om SIMS. För er som undrar: ja, det spelet existerar fortfarande.

Min klass – som för övrigt har gått och blivit treor – stod utanför idrottshallen och väntade på mig idag. När de såg mig komma ut genom porten började de skandera:
”HEJA JONNA! HEJA JONNA! HEJA JONNA!” När jag sedan kommit halvvägs över skolgården ändrade de sig och började hojta:
”HEJA BATMAN! HEJA BATMAN!” Varpå S vrålade:
”MEN HON ÄR INTE BATMAN!”

Det är faktiskt den enda diskussion vi har som har pågått ända sen ettan.

Jag satt ute i köket för en stund sedan och skrev helgens kom ihåg att göra-lista. Måla, diska, handla, tvätta, vattna blommor, dammsuga och plocka undan. Kvalitén på ens helger sjönk drastiskt i samma ögonblick som man flyttade hemifrån. Vilket – tekniskt sett – borde betyda att man är van nu. Men nja. Jag är rätt duktig på att bara vänja mig vid sånt som jag gillar.

Bilbo fick lite sällskap i buren tidigare ikväll, jag satt hos honom en stund. Brukar göra det på kvällarna. Tänker att han kanske lär sig att bli lite social nån gång om jag envisas. Jag lyckades ju bryta mig in i mina vänners liv genom att göra likadant. Men han har börjat med något som jag försöker EXTREMT HÅRT att inte ta personligt. Han skuttar fram, ställer sig på baktassarna, sätter framtassarna mot min mage, lutar sig fram och sniffar på mig och hoppar sedan iväg som om något skrämt honom. Det är inte så att det har hänt EN gång. Snarare nitton.

Är det något ni inte berättar för mig?

Tips:
¤ Billie Eilish – Bad guy
¤ LP – Shaken
¤ Taylor Swift – You need to calm down
¤ Oskar Linnros – Wifi

¤ Katarina Bivald – En dag ska jag lämna allt det här
¤ TJ Klune – How to be a movie star
¤ Adam Silvera – History is all you left me

Pentatonix kommer göra någon form av tillkännagivande eller dylikt på måndag, de har nedräkning och jag sitter som vanligt klistrad vid Twitter och deltar (passivt) i alla konspirationsteorier. So far vet jag bara att det är något julinspirerat. INTE att de ska lägga ner.

Okej peeps. Vi får väl se om andan att blogga håller i sig. Annars ses vi väl om nåt år!

I like when you get mad
I guess I’m pretty glad
that you’re alone
you said she’s scared of me?
I mean
I don’t see what she sees
but maybe it’s ‘cause
I’m wearing your cologne

Nowhere to hide

… when I’m getting you close

Hellululu, det är söndag och söndagsångesten har inte satt in. Inte än, i alla fall. Det kan bero på att jag sitter djupt nedsjunken i soffan med en kopp daimcappucino och Big Bang rullandes på TV:n. Nu är det dessutom bara fem måndagar kvar! Just nu känns det som en smärre evighet, men fyra och en halv vecka. FYRA OCH EN HALV VECKA. Dessutom kommer jag att kunna ta det lugnt det här sommarlovet – förra året ägnade jag sommaren åt att vara nervös inför det nya jobbet.

Idag har jag varit och hämtat två små söta kaninungar! En brunvit och en svart. Bägge är superfluffiga! De heter (såklart) Gandalf och Bilbo.

Gårdagen spenderade jag och Anja ute på Kålö. Vi pratade om diverse viktigheter, matade ankor och skaffade tvivelaktiga solbrännor. Så all in all har det varit en rätt skön helg, men jag vete katten vart tiden tog vägen.

Jag har läst ”Then the stars fall” av Brandon Witt. En ganska söt historia. Nu läser jag Född till pojke – fostrad till flicka. Eller, jag har bara hunnit börja, men jag tippar på att det kommer att bli ganska intressant läsning:

Annars har jag inte så mycket nytt att komma med, dessvärre. Har ni sett Rozzi Cranes live-version av Psycho? Om inte så kommer den här. Jag ÄLSKAR hennes röst.

NÄHÄ, då pockar diskmaskinen på urplockning och tvätten på upphängning… Så jag får väl ta och sysselsätta mig med det.

Godkväll, kära.

Tio år sen är närmre än gårdagen
inget är konstigt
allt är normalt
hon har din parfym
jag förlorar ett hjärtslag

We hold each other so tight

… they couldn’t break us if they tried

Popopop – knoppar, löv, blommor, ALLT. Dessutom konstant nästäppa. Så själva pollengrejen kunde ta och gå och dö nu. ALLT måste ju vara framploppat vid det här laget.

Den här låten (som kunde varit Tinder’s nationalsång) går nästan på repeat här; älskar den!

Annars är det prima liv! Idag är det exakt fem veckor till sista arbetsdagen innan semestern. Jag är så redo, I was born ready, för efter första året på en ny skola är man tämligen mör. Dessutom har kören av: ”Han säger du inte min kompis!” ackompanjerat av vattenfallstårar börjat möta mig efter varenda rast igen. Jag har ett litet svänggäng på fyra finingar i klassen och de tre som gick i klassen innan jullovet höll på exakt likadant i slutet av höstterminen. Separationsångest? Sedan började den fjärde och nu är han också indragen i krokodiltårarna, det anklagande pekfingret och den gnälliga rösten. Idag var de ypperligt sura på varann – gruppens självutnämnda diplomat och fredsbevarare (som gör ett fantastiskt jobb) var nämligen inte i skolan idag. Så tre hetskallar + ingen medlare = ”HAN SÄGER DU INTE MIN KOMPIS!”

Nu skrattar jag. Jag skrattade inte då. Då biter man sig i underläppen för att inte frustrationen ska ta sig ut och få en att säga något i stil med:
”Nää, och vet du vad? JAG FÖRSTÅR DET!”

Tålamod är en dygd.

Även om jag vill vrida nacken av vissa element ibland så kvarstår faktum: lärare är fortfarande världens bästa jobb. Efter fem år och två månader. Fortfarande.

Bloggen har fått lida lite sedan sist. Jag har läst några böcker som har varit YTTERST svåra att lägga ifrån sig. Och när jag då står inför valet Fortsätta Läsa eller Blogga, så har bloggen en tendens att förlora. Just nu läser jag Dennis Lehanes Svart nåd. Spännande. Jag ÄLSKAR Dennis Lehanes böcker om privatdeckarna Kenzie och Gennaro.

På tal om det så tror jag att jag ska återgå till min bok nu. Möjligen med sällskap av en allergitablett. Snörvel.